Om Vägmärken

Som ung man finns det en oöverskådlig mängd litteratur som handlar om just dig. Otaliga är skildringarna av den unge mannens svårmod, allvar och djupa insikter, i skuggan av framtiden och kärleken. Jag föreställer mig att det är en sorts privilegium, att de möjliga speglingsytorna är fler för mig än för någon annan grupp. Bland klassikerna återfinns Stig Dagerman för åldersgruppen 14-18, och för 19-24 placerar jag Hammarskjöld. Även om anteckningarna framför allt gjorts efter att han själv var 24 känns det som att de slår an strängar som är särskilt känsliga i just den åldern. Och jag tycker det är befriande att slippa ironin och flincynismen emellanåt.

Jag har under åren markerat med små blyertscirklar i marginalen vilka sentenser som just då sagt mig något. Under omläsningarna har jag strukit ut vissa gamla och ritat nya cirklar. Jag daterar svagt bredvid för att kunna se vilka som håller genom åren och vilka som var mer tidsbundna.

Här är några som just nu är cirklade:

Icke blir människodjurets livskrav en bön därför att du sätter Gud som adressat.

*

Ensamhetens ångest bär vinddrag från dödsångestens stormcentrum: blott det är, som är en annans, ty endast vad du gett - om så bara genom att ta emot - lyfts ut ur det intet som en gång skall ha varit ditt liv.

*

"Snart stundar natten -". Alltså ännu ett år. Och om denna dag vore den sista:
"- Hur skulle vi någonsin kunna anses som lurade eller komna till korta: vi som blivit alltför mycket lönade med all sorts lön..." (Eckhart)
Dagarnas remskiva matar oss obönhörligt framåt. En befrielse i detta att det icke finns något udenom. Allt kan jag tumma på med väljarens fingrar, allt - utom detta. Som smälter samman dagar och år till ett enda ögonblick - ett ögonblick före döden, i varje sin del belyst av dödens ljus, att mäta med dödens mått.

*

Livsströmmen genom årmiljoner, människoströmmen genom årtusenden. Ondska, död och nöd, offervilja och kärlek -. Vad betyder "jag" i detta perspektiv? Tvingar mig icke förnuftet att söka mitt, min lust, min makt, människors aktning för mig? Och ändå "vet" jag - vet, utan att veta - att just i detta perspektiv är detta det likgiltigaste av allt. En insikt i vilken Gud är.

*

Oro, oro, oro -
Därför:
att - där möjligheten ger dig skyldigheten att skapa - du nöjer dig med att fylla stundens krav, från dag till dag,
att - angelägen om andras uppskattning och svartsjuk på deras möjligheter till "ära" - du sänkt dig till undran över det öde som skall vederfaras vad du gjort och varit.
Hur död kan inte en man vara bakom en fasad av stor duglighet, plikttrohet - och ambition! Prisa oron som tecknet på att där ännu finns liv.

*

Du är ej oljan, ej luften - blott förbränningspunkten, brännpunkten, där ljuset föds.
Du är blott linsen i ljusflödet. Du kan mottaga, ge och äga blott såsom denna ljuset.
Söker du dig själv "i din egen rätt", hindrar du oljans och luftens möte i lågan, berövar du linsen dess genomskinlighet.
Helgelse - att vara ljuset eller i ljuset, utplånad så att det må födas, utplånad så att det må samlas och spridas.

*

Först i människan har den skapande utvecklingen nått den punkt där verkligheten möter sig själv i dom och val. Utanför människan är den varken ond eller god.
Först när du stiger ned i dig själv upplever du därför, i mötet med den Andre, godheten såsom den yttersta verkligheten - enad och levande, i honom och genom dig.

*

Herre - din är dagen,
jag är dagens.