Nya ord

Senaste Glänta är betitlad Framtidsencyklopedin. Jag vet inte om det är för att jag är för dum eller för obildad, men jag brukar vanligtvis inte få ut så mycket av att läsa Glänta. Om det är för postmodernt eller vad det nu beror på vet jag inte. För omväxlings skull är i alla fall det här numret väldigt lättillgängligt och har dessutom en genomgående munter ton, och de skojfriska ordlekarna är många. Jag får lite känslan av att en stor del av innehållet kom till under en afterwork på kontoret.

Några exempel (har inte texterna framför mig så jag improviserar ungefärliga förklaringar):

Trestegsbangare: En person som bangar på något i tre steg.

Första dagen: Kul! Jag kommer!

Andra dagen: Mm, det ska bli kul! Jag har lite ont i halsen, men det går nog över tills dess.

Tredje dagen: Nä, alltså, jag började känna mig så tjock i halsen, så, så... Jag får nog hoppa ikväll. Men det hade varit kul!

Vardagsanomali: Typ av ovanligt fenomen som är så vanligt att det inte egentligen är ovanligt. T.ex. att två personer ringer varandra samtidigt så det tutar upptaget för båda, att alla i en vänskapskrets gör slut med sina respektive samtidigt osv.

Allmän trösträtt: Rätten att bli tröstad och trösta. Medan de medborgerliga rättigheterna urholkades ökade behovet av allmän trösträtt. Svenska Kyrkan fick detta administrativa ansvar och återfick därmed sin status som statskyrka.

Yroni: Upplevelsen som uppstår efter tredje gradens ironi, dvs när man är ironisk över att vara ironisk över ironin.

Ja, ni anar väl ungefär tonläget. Väldigt skoj läsning, rekommenderas för alla i hela världen.

*

En annan språkrelaterad grej: Thomas tipsade om det här inlägget om japanska ljudord. Återigen några exempel:

Paa: The sound of light shining. This can also be represented as po, bo, or kaa.

Uttsuri: The sound the heart/mind (kokoro) makes when overwhelmed by beauty.

Shiiin, jiiin, or riiin: The sound of motionless staring. Implies being stunned beyond words.

Shin-shin: Snow as it slowly, steadily piles up.

Där Gläntas experiment mer är lite roligt tycker jag att det här är rent sinnesvidgande. Att få sätta ett ord på en hittills odefinierad skärva av den upplevda verkligheten har en väldigt konkret och tillfredställande effekt.

Min senaste vecka (mer om det inom kort) har jag insett just hur viktigt det är att få ett nytt språk, att till och med byta ut vissa ord till andra ord, för att kunna ta till sig en religiös verklighet. Det är samtidigt lite deprimerande, eftersom man i bokstavlig bemärkelse kommer prata förbi varandra om man inte använder samma vokabulär. Svårast är det förstås när orden man använder lever dubbelliv i två språk, eller när orden tappat sin betydelse.

För det sistnämnda rekommenderar jag antologin Stororden, där olika författare får ta sig an de gamla kristna orden som snart fallit ur svenskan helt, exempelvis frälsning, synd, nåd, tro, härlighet, helgelse...

Bokfynd: Zen-psykoanalys & Weber

Köpte två böcker på lunchen idag. Har (nästan) slutat se min oförmåga att gå in i en bokhandel/antikvariat utan att köpa något som ett missbruk och börjat omfamna det istället. Man får väl ha lite perspektiv.

I alla fall. Fyndade tidsdokumentet Zen Buddhism and Psychoanalysis av D.T. Suzuki och Erich Fromm från 1960, mest som kuriosa. Jag har läst en del av båda förut, och efter att ha läst ett par sidor verkar det vara mer av samma: Suzuki är zenmannen som pratar om vikten av att inte intellektualisera världen, Fromm är den gode humanistiske terapeuten som pratar om vikten av att inte intellektualisera världen. För den vane läsaren av zenlitteratur och mer existentialistiskt inriktad psykologi är det idel välbekanta fraser.

Suzuki plockar fram ett av sina paradexempel, där han ställer haikudiktaren Basho mot Tennyson, pratar om vikten av att inte våldsamt analysera blomman på Tennysons vis utan bara låta den vara och begrunda den i stillhet som Basho gör. I sak en sympatisk position, men den sortens uppmaningar har man vid det här laget hört så många gånger att det eventuella meddelandet har fallit bort någonstans på vägen. Åtminstone för mig. Ett typiskt citat:

Christianity, which is the religion of the West, talks of Logos, Word, the flesh, and incarnation, and of tempestuous temporality. The religions of the East strive for excarnation, silence, absorption, eternal peace. To Zen incarnation is excarnation; silence roars like thunder; the Word is no-Word, the flesh is no-flesh; here-now equals emptiness (sunyata) and infinity.

Men som tidsdokument är det rolig läsning. Den trevande optimismen, närmandet från väst till öst, vurmandet för holism, exotism och romantisk antiintellektualism... Allt känns som en lite kantigare version av det som skulle komma i fullfjädrad form framåt 70-talet och avyngla sig in i vår tid med kristallhealing och tantrisk tarotsufism.

Det är också intressant som en sorts diskursernas kamp: Vem får förklara vem? Vilken är den yttersta sfären som kan förklara alla lager den håller inom sig? Är psykoanalysen ett uttryck för en osmält intellektualism och västerländsk dualism, eller är zenbuddhismen bara en regressiv önskan om en återgång till livmoderlivets oceaniska symbios med modern? Jag tvivlar i och för sig på att någon av de teserna kommer framkastas - det tråkiga med den här typen av böcker är att de är alltför vänliga, alltför måna om att hitta gemensamma drag och inte slår vakt om de kanske oöverbryggbara skillnaderna. Lite blodfattiga, kan man tycka.



Den andra boken är Religions of China av min favoritgubbe Max Weber. På tal om blodfattighet. Jag har bara läst hans texter om byråkratiseringen och kristendomen, men jag har hela tiden vetat att han skrivit om alla de större världsreligionerna. Jag tycker att hans resonemang om protestantismens etik och kapitalismens anda är delvis intressant, men kanske lite överoptimistiskt. Att det finns en grundläggande skillnad mellan protestantisk och katolsk arbets- och ekonomisyn kan jag köpa, men att det skulle ha att göra med den kalvinistiska predestinationstanken är jag mer tveksam till. Även om det såklart inte är fullt så enkelt som att det bara är religionen som är den avgörande variabeln tycker jag det är intressant att bolla lite med så svepande förklaringar. Det ska bli spännande att se vad han har att säga om Kina.

Youtube: Tågscenen i Spirited Away

Ibland går Perikores på bloggosfärens gator som en vanlig bloggare, och postar då bara ett youtubeklipp och inte så mycket mer.

På rak arm vet jag ingen filmscen som är mig så kär som den här. Utan att börja plocka isär den känslan tror jag att det har mycket att göra med hur det känns som att varje station de stannar på eller åker förbi rymmer en helt annorlunda, okänd berättelse, som man aldrig får veta något om. Det ödsliga huset på ön med bara ett enda träd är det allra bästa.

Soft news

Som gammal vän av kloster och allt som har med sådana att göra har jag såklart väldigt svårt att inte bli lite rörd av den här nyheten: Praying dog joins temple. Jag såg notisen i Metro härom veckan men orkade inte fota urklippet och sen slängde jag väl tidningen.

Priest Joei Yoshikuni would like Conan to meditate, but "it's not like we can make him cross his legs", he says.

Har en hund buddhanatur? Ho ho...

*

In other news: DN På Stan har fått en makeover (och en egen .nu-adress). Känns lite som om den värdelösa tidningen Groove och den utmärkta tidskriften Filter skulle få ett utomäktenskapligt barn. Formatet är fint, första omslaget var väl lite tråkigt men layouten i övrigt känns bra. Men jag fattar inte hur den kan vara så tjock? Den måste ju vara minst dubbelt så tjock som när den var i tabloidformat, och så mycket mindre har den väl inte blivit?

Länktips: Nytt klipp från Resident Evil 5

Via Spelfeber: Joystiq har ett kort klipp från Resident Evil 5 uppe. Ja, det är snyggt. Jag älskar att ljuset bränner när man kommer ut ur ett mörkt rum (och att ögonen måste vänja sig vid mörkret när man kommer in i samma rum), och animationerna är såklart jättebra.

Men alltså, det är ju omöjligt att inte känna ett visst obehag inför det här med att man går runt och slaktar afrikaner. Det kanske är irrationellt och eventuellt på något sätt rasistiskt (svårt att veta numera) att jag känner så, men det är väl ändå en annan sak än om fienderna vore vita (vilket de varit i alla de andra spelen)?

Okej, det kanske lurar någon sorts västerländsk myt om asiaters primitiva rasism i det här resonemanget också. Men det är liksom gestaltningen som stör. Om det var mer Africans With Mainframes (bildligt talat, mer afro-cyberpunk eller vad som helst), om det inte bara var så förfärligt stereotypt, skulle det liksom kännas mer okej. Om det bara var en slump att de var svarta. Men när de porträtteras som galna flockdjur (alternativt okontaktbara dagdrivare) blir det liksom lite för nära de schablonbilder som används redan i en massa andra dunkla sammanhang för att det ska kännas helt lugnt.

Jag tror att jag blir ovanligt beklämd av det här just för att jag egentligen älskar Resident Evil-serien, och gärna vill kunna spela femman också utan att känna mig som Nathan Bedford Forrest. Jag håller tummarna för att Capcom ror det här i land på ett bra sätt.

Thank you!

I tio fall av tio har jag ingen aning om hur personen på andra sidan mailadressen ser ut. I nio fall av tio ägnar man det heller inte någon tanke. Men ibland kan man inte låta bli att undra.

Jag har varje torsdag kontakt med en japansk advokat. Han är extremt korrekt. När amerikanska och franska tjänstemän skickar runt dokument och avtal är det ofta nerkladdat med kommentarer, dåligt kopierat, underlig skräptext som letar sig in via skrivaren, och annat. Ingen kommer någonsin se de här papperena förutom interna revisorer. Vår man i Japan skulle aldrig låta något sådant över sin tröskel. Vi har specialpapper för just honom. Extra hårda, lite skrovligare och med en svag gul ton. Vi stämplar aldrig underskrifter. Vi begär aldrig läsekvitto på mailen - vi vet att han läser alla mail. Jag har googlat, men det finns inga bilder. Mr. Hashimoto, you are my mystery man.

Mer sällan får jag mail från en spanjor, en señor Nuñez. Hans mail är alltid fulla av glada färger, spännande typsnitt och små bilder. Han ber en tänka på miljön innan man skriver ut hans mail. Bredvid texten finns en pytteliten bild på ett träd. Det är rörande. Det känns lite som att maila med en lunartjej. Idag hade han fått vänta i flera veckor på en affärsbekräftelse och började mulna märkbart i tonen. Men så fick jag till slut iväg det han behövde, och han sken upp som en sol.

Såhär glad blev han:



En gnutta mänsklighet bland all byråkrati.

Avstämning med mig själv

KYOTO SAGANO, originally uploaded by G O L D T O P.

Dålig aktivitet på sistone. Har haft dubier om livet men är nu tillbaka på banan.

Okej. Heltidsjobb fixat. Borde kunna vara här fram till maj 2009. Perfekt. Kommer kunna lägga undan bra med pengar varje månad tack vare Guds försyn (dvs låg hyra och frukost på jobbet), förhoppningsvis runt 7000-8000 kronor. På ett år blir det en hel del.

Sedan är tanken att det ska bära av till Japan kring juni 2009 och så blir jag förhoppningsvis kvar där en månad eller så, kanske några veckor mer. Tänker helt oreflekterat köpa upp mig på teknikprylar och annat som jag faktiskt inte brukar tänka så mycket på annars. Om inga större buggar eller barnsjukdomar rapporterats om Sigman tills dess kommer jag antagligen köpa en där. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra där, men tanken är att jag ska mjölka vännerna på bekanta och försöka ta mig runt hyfsat billigt boendemässigt, och samtidigt få någon sorts insyn i det Egentliga Japan. Göra en Lost in Translation. Får väl se.

Sen har jag juli och augusti i Sverige (antar jag) och då vet jag inte vad jag ska hitta på riktigt. Kommer förhoppningsvis kunna jobba ända fram till sommarslutet om jag trixar lite, och därmed kunna bunkra upp med ännu fler besparingar inför den långa hårda studietiden framför mig. Om inte får jag väl hitta på något annat. Pengar kommer åtminstone inte vara något problem för bara två månaders uppehälle. Kanske till och med kostar på mig en liten posh kulturresa genom Sverige eller något annat av det själsliga 65-åringar som jag brukar syssla med.

Och ja, sen bär det väl förhoppningsvis av någonstans inåt landet, mot psykologprogrammet. Men allt sånt är förstås skrivet i stjärnorna, i Guds händer, et cetera. Men jag är nöjd med min plan. Allt kommer att bli bra.

*

Jag vill också göra offentlig avbön för alla hårda ord jag yppat om Håkan Hellströms nya skiva. Jag var lite snabb med att döma ut den. I själva verket är åtminstone hälften av låtarna alldeles briljanta (proggloskan Zigenarliv Dreamin' är dock fortfarande omöjlig att försvara). Tro & Tvivel kan mycket väl vara Håkans bästa låt någonsin. Så, nu är det sagt.