Gästinlägg: Aurafotografi

Ännu en gång får vi finfrämmande här på Perikores. Texten är skriven av Anton Gustavsson, och är egentligen en skoluppgift som jag snällt nog har fått tillstånd att publicera.

*

Den som kommer in på bokhandeln Jupiter i Stockholm möts av en häxkittel av sinnesintryck direkt innanför den lätta trädörren. En sötaktig doft av lavendel och rökelse fyller näsan, öronen registrerar ljudet av porlande vatten och harmoniska flöjter som strömmar ur högtalarna och ögonen irrar över de många spartanska furuhyllorna, där böcker och CD-skivor samsas med esoteriska föremål som lyckobringande amuletter och ädelstenar. Över alltihop, på kortsidans vägg, vakar ett porträtt av Dalai Lama som ståtar sist i en rad färgglada porträtt av indiska berömdheter.

Berit, som arbetar i kassan på Jupiter, har grått hår och lugna, klarblå ögon. Efter en kort förfrågan visar hon vägen till ett utrymme snett bakom disken, ber mig att klä av mig alla lösa föremål som halsband och armbandsur och pekar mot en stol i rotting med gul dyna.

– Mobiltelefonen måste du också lägga ifrån dig. Den kan störa utrustningen.

Utrustningen ser ut som en hybrid av en gammaldags Hasselblad och en polaroidkamera, Berit håller den i ett fast grepp under hakan. Hon ber mig lägga vänster och höger hand på var sin metallplatta på bordet framför och titta in i kameran. Sedan, när jag sitter på rätt avstånd, knäpper hon en bild. Det piper till i skrivaren bakom skynket. Om fem minuter, inte ens det, ska jag till slut få se bilden av min egen aura. Eller ska jag det?

*

– Ingen har egentligen kunnat påvisa att något sådant som en aura verkligen existerar. Det är såvitt jag vet bara fantasi.

Göran Ståldal är talesperson för Förbundet Humanisterna, och han skräder inte orden när han blir tillfrågad om sin syn på fenomenet auror. I likhet med resten av sitt förbund hyser han en passionerat strikt syn på andliga företeelser som saknar vetenskapliga belägg.

– De som håller på med new age är förtjusta i termer som ”energi” och ”aura”, ord som inte står för någonting. Ibland lånar de begrepp från naturvetenskapen också, strålning till exempel. Men det är helt ovetenskapligt, säger han.

Ska man tala om olika slags krafter och energier så ska de kunna bevisas, det är Göran Ståldals fasta övertygelse.

– Annars bör man låta bli att tala om det. Hela bevisbördan ligger på den som försöker påvisa någonting. Tvivlaren har ingen bevisbörda.

Kanske är frågan ändå lite mer komplex än så. Att det existerar fysiska kraftfält runt alla föremål, människor såväl som himlakroppar, det är vetenskapligt belagt. Men huruvida det går att använda dessa kraftfält för att dra slutsatser om människors inre egenskaper, som new age-rörelsen menar, är långt mer tveksamt. Det finns hur som helst många människor som gärna vill tro att det är sant.

Jupiters ägarinna heter Viola Sandelin, och hon har hållit sin butik igång sedan 1995. Aurakameran inne i hörnet har omkring tio år på nacken. För Viola råder det ingen tvekan om att auror är något högst verkligt.

– En aura, det har alla människor. Det är inte något som man kan tro på eller inte tro på, tycker jag. Vi har inte haft några bra mätmetoder för såna här saker, men jag tror att det snart kommer metoder som gör att man kan visa våra auror bättre.

Trots de bristande mätinstrumenten har Viola ett bra bevis på att auror existerar – hon har sina egna ögon. Viola kan nämligen själv se auror – inte alla färger i sin helhet, som butikens medium Stellan kan, men hon kan ana delar av dem.

– Det kan du också göra!, säger hon. Ställ dig framför en spegel med vit bakgrund bakom dig, och fokusera inte på dig själv utan bredvid. Då kommer du efter ett litet tag se att det sprakar som ett fluorescerande ljus runt ditt huvud. Om du tittar en längre stund kan du se olika färger som går ut från huvudet. Jag kan inte tro annat än att det vetenskapligt borde gå att verifiera det.

Men om man nu ser färger runt sitt huvud. Hur går det att veta att färgerna faktiskt representerar olika inre egenskaper?

– Beskrivningen av de olika färgerna kommer ifrån gamla skrifter. Färgernas betydelse har beskrivits sedan lång tid tillbaka i olika esoteriska böcker. Det är ingen som bara har hittat på dem. Sedan kanske man tolkar det hela på lite olika sätt, men i stort sett bör det vara en någotsånär vedertagen tolkning, som kommer ifrån olika beskrivningar av chakrorna i kroppen. Jag antar att det har sitt ursprung i Indien.

Det enda som Viola erkänner sig skeptisk till när det gäller auror är frågan om hur konstanta de är.

– Där skulle jag vilja svara lite mittemellan. Jag har också en annan apparat, den fungerar inte vidare bra just nu, men där kan man på en monitor se sin egen aura, hur den fluktuerar. På en del personer rör den sig väldigt fort. De byter färger väldigt snabbt och ofta. Men oftast är det ungefär samma färger. Hur såg det ut på ditt aurafoto?

*

Berit lossar försiktigt på skyddspapperet, skakar fotografiet och tittar på resultatet. Bilden är lite större än en vanlig polaroidbild, och föreställer mitt ansikte insvept i en dimma av olika psykedeliska färgkombinationer.

– Oj, vad mycket gult du har ovanför huvudet, i dina erfarenheter. Det står för intelligens och spontanitet, säger hon. Och det blåa till höger om dig betyder att du utstrålar lugn.

Hon berättar mer om de olika färgernas positiva betydelse, och sticker en broschyr om healing i min hand, innan jag lämnar butiken och skickar vidare platsen vid Violas aurakamera till en ung mamma som köper new age-produkter för över 600 kronor.

Ute på Hornsgatan igen doftar det allt annat än lavendel. Själv är jag lite omtumlad. Hur kan människor betrakta en sak så diametralt olika? Förbundet Humanisterna är helt obevekliga i sitt förtroende för betydelsen av vetenskapliga belägg. Viola Sandelin framstår som naivt aningslös i sin tro på att alla som inte tror på auror kan övertygas genom att stå en stund framför en spegel med vit bakgrund.

Från sina respektive utgångspunkter sätter de ändå fingret på en och samma kärna i frågan om auror, chakror och alla andra exempel på illa underbyggd mysticism. Nämligen att det kanske inte handlar så mycket om att lägga fram vetenskapliga fakta. Det handlar mycket mer om vad vi väljer att tro.

Vill jag tro att jag har en aura som säger någonting relevant om mig, och att jag tjänar på att titta till den med regelbundna 150-kronorsbesök hos Jupiters aurafotograf, då har jag också det. Precis som inom allt slags troende är kanske inte sanningskravet viktigast här. Troendet i sig är ett självändamål, en personlig process och en identitetsmarkör. Såväl Berit och Viola som alla de kunder som kommer och tar ett aurafoto då och då är lätta att raljera över. Men det finns egentligen inget mer irrationellt i deras tro än i den etablerade kristendomen.