Länktips: Cecil Adams utreder sagornas snuttifiering

Intressant: And they lived happily never after: Were the original versions of classic fairy tales more dark and bloodthirsty than what we know today?

[Sleeping Beauty] comes from a ground-breaking collection of folktales now known as the Pentameron, assembled in the early 1600s by the Neapolitan courtier Giambattista Basile; like its namesake, Boccaccio's Decameron, it's structured within a framing narrative of people sitting around telling stories. Among tales of torture and bestiality we find one about a young noblewoman named Talia, who gets some lethal flax jammed under a fingernail and drops dead. Soon enough a king, out hawking, spies her inert body, feels "his blood course hotly through his veins," and decides to make his move. Fine, he seems to believe he's getting off not with a cadaver but with a delightful young woman who happens to be out cold, but that's hardly an excuse.

Anyhow, he zips up and rides away. Nine months later, the still-stationary Talia gives birth to twins; while attempting to nurse they accidentally suck the sliver out of her finger and so restore her to life. On his eventual return the king resolves to bring Talia and the kids home with him. Unsurprisingly, his wife (yup, this charmer is married) doesn't like the idea and attempts to have the twins cooked and fed to their dad, but she gets caught and is burned alive as punishment.

När jag var liten och såg Disneys filmatiseringar av äldre sagor var jag för liten för att egentligen tänka på var sagorna kom ifrån från början, jag försökte bara hänga med så gott det gick och känna tillfredställelsen vid dramats återställande klimax. Men i ljuset av artikeln ovanför är det kanske inte så konstigt att de ibland framstod som ganska ologiska (det kan förstås också vara att jag är notoriskt dålig på att se film och nästan alltid måste se om en film för att egentligen förstå vad den handlar om).

Huruvida barn mår bra eller dåligt av att tidigt utsättas för tillvarons råa vansinne eller ej kan jag inte uttala mig om, men man kan ju tänka på att t.ex. Gamla Testamentet hör till de brutalare (och för ett barn dessutom ganska obegripliga) litterära verken med störst spridning i svenska hem genom historien. Det var dessutom påbjudet att man lärde sig de här historierna. Gör lyckliga slut barn optimistiska och tillitsfulla eller naiva och dåligt rustade för verkligheten? Ho vet.