tisdag 6 maj 2008

En bokenkät

Som ett desperat försök att trampa igång skrivarlusten igen använder jag ett beprövat verktyg - enkätformen.

1. Vilken bok läste du senast?
- Igår började jag läsa Johan Cullbergs Mitt psykiatriska liv och sträckläste 120 sidor. Den senaste boken jag läste ut innan dess vet jag inte riktigt, den enda jag kommer på är Kafka på Stranden men det kan nog ha varit någon annan. Kan inte låta bli att få lite kreddångest över att inte kunna säga något obskyrare. Mitt bibliotek ger förmodligen ett lika splittrat intryck som min skivsamling.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
- Jag läste typ tio sidor i Tito Collianders Förbarma dig precis innan jag somnade igår, så jag räknar nog den som nästa bok. Jag läser alltid tre böcker parallellt, läser sällan ut någon av dem. Jag har för femte gången börjat läsa Bröderna Karamazov också, och siktar väl på att ha läst ut den någonstans kring 2012. Jag läser också Gerard W. Hughes Mod att mogna och Alister McGraths Christian Spirituality. Båda är förvånansvärt bra. Har också flyttat Äldreomsorgen i Övre Kågedalen från bokhyllan till skrivbordet och sitter ibland och bläddrar förstrött i den.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga?
- Det är tyvärr en rejäl övervikt mot de manliga författarna. Inte ren apartheid, men nära nog. Det är en skam.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jag kommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra! hälften!" osv?
- Ja, det gör jag nog. Jag är väldigt upptagen av tanken på att ha läst olika böcker, mer än jag är av tanken på att faktiskt läsa dem. Det ironiska är att jag nästan aldrig läser ut böcker.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
- Skönlitterärt går jag mest på kanon, facklitterärt är det mer gissningsmässigt. Har hyfsad intuition när det gäller att hitta bra facklitteratur, är i princip clueless när det gäller skönlitterärt. Kan ofta inte avgöra varken under eller efter läsningen om en skönlitterär bok är bra eller inte. Jag har så dåligt litterärt självförtroende att jag omöjligen kan motivera mig att läsa en bok som inte fått bra recensioner. Det är antagligen därför jag föredrar facklitteratur, där kan jag botanisera mer prestigelöst.

6. När blir en bok för lång?
- I praktiken nästan alltid eftersom jag inte läser ut så många böcker, men det finns en del undantag. Jag har faktiskt tagit mig igenom exempelvis Erfarenheter av Zen, som är drygt 1300 sidor tjock. Men det tog väl något år av tiominutersläsande varje kväll.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
- Jag har nog ungefär lika mycket tålamod med krångligt språk på svenska som på engelska. Mindre än man kanske kan tro. Jag tycker i allmänhet att formgrepp som försvårar och inte förenklar läsningen är ett minus. Jag är väl något av en essentialist i den bemärkelsen att jag tycker det är roligare med textens innehåll än dess framställning.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
- Mystik, En kärlekshistoria tror jag. Den är verkligen fullständigt briljant. Jag rekommenderade Kafka på Stranden för C också. Han sträckläste den, till min stora glädje.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
- Det är väl snarare regel än undantag. Jag ger inte upp så mycket som jag aldrig fortsätter att läsa den.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
- Om facklitteratur är en genre är den komiskt överrepresenterad. Har en hel del teologisk och uppbygglig litteratur, en del kurslitteratur från min brokiga akademiska karriär, en del asiatiskt och allmänreligiöst, spridda skurar av essäsamlingar och antologier. Skönlitterärt är det knappt två hyllor, mest tunna ryggar. Underligt mycket poesi. Ser mig verkligen inte som någon som läser poesi. Har också en hel hylla för tidskrifter som jag sparat, mest Signum och Pilgrim.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag älskar ärligheten i dina svar, att du bekänner att du är upptagen av tanken på att ha läst böcker och att du har dåligt litterärt självförtroende. Skitförlösande att läsa!

Andreas sa...

Kul! Jag har förstått att åtminstone en person har en alldeles snedvriden bild av mina läsarvanor, så jag ville visa upp mig i all min skröplighet. Läsande är en mycket mer splittrad och varierad upplevelse än vad det ofta framstår som, tycker jag.

Kul också att vara "skitförlösande", det är inte alla bloggare som har en så konkret inverkan på sina läsare :)