Jag noterade en grej på väg till jobbet imorse: Topstreetwear har en stiliserad tolkning av frihetsgudinnans huvud med snusnäsduk för munnen och näsan som logotyp (tyvärr syns den inte på hemsidan). Den är lustigt lik den här affischen av Alphonse Mucha:
(Affischen i sin helhet)
Jag har också lärt mig vad som döljer sig bakom den fantastiska glosan psykopomp: det är ett gammalt grekiskt ord (ψυχοπομπός, psykopompos) för den varelse som leder människan från vår värld till dödsriket. Återfinns i snart sagt alla myter och religiösa traditioner. Jung menar att den är en medlande arketyp mellan det medvetna och det omedvetna. Den har inte en dömande funktion - den är bara lotsande. Det finns något djupt tilltalande i den bilden.
För att återigen anknyta till mina utläggningar om välljudande ord tycker jag också att psykopomp är i en egen division, även om det inte är frikopplat från sina beståndsdelars associationer: det målas upp bilder av en uppblåst, rikligt utsmyckad (pampig, pompös) och samtidigt irrande, gaggande, krampande (psyko-) varelse. Den egentliga meningen är dessutom, för ovanlighetens skull, inte mindre spännande.
I kristendomen har ärkeängeln Mikael fyllt den funktionen, och Sanktmikaelsbönen är en av mina personliga favoritböner.
På tal om änglar verkar det också som att gabrielsprojektet börjar gå in i sitt slutstadium. Vi filmar det sista i helgen, redigeringen ligger inte på mitt bord. Det ytterst lilla jag sett hittills har i alla fall varit lovande. Suggestivt och rent. Vet inte än om det kommer att läggas upp på Youtube. Watch this space.
1 kommentarer:
inte sällan får man vara sin egen psykopomp.
eller önskar att gabriel och hans här ständigt färdades fram och tillbaka, problemfritt.
Skicka en kommentar