Jag får alltid en krypande panikkänsla när jag upprepar ett ord för många gånger, t.ex. om jag försöker komma på vilken preposition man brukar använda efteråt, hur ordet stavas eller så. Det är som att trycka ansiktet mot en tunn hinna, den spricker så lätt och plötsligt framträder språket i dess sköra godtycklighet. Orden blir babbel. Jag inbillar mig att det är så det känns att bli galen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Känner igen det så himla mycket! När orden blir obegripliga och bara konstiga. Jag har fått såna upplevelser då och då ända sen jag var jätteliten. Numera får jag det inte lika ofta, men känslan ligger ändå väldigt nära i minnet. Underligt.
/mogyrmet (älskar slumpade (?) ordverifieringar!)
ordet förlorar sin mening och efter ett tag blir man osäker på uttal och innebörd, lite som om när man skriver ut ett ord upprepade gånger över ett helt a4:a och det förvandlas till ett mönster.
Skicka en kommentar