I would like to know the stars again as the Chaldeans knew them, two thousand years before Christ… But our experience of the sun is dead, we are cut off. All we have now is the thought-form of the sun. He is a blazing ball of gas, he has spots occasionally, from some sort of indigestion, and he makes you brown and healthy if you let him… And that is all we have, poor things, of the sun… Where, for us, is the great and royal sun of the Chaldeans? Where even, for us, is he sun of the Old Testament, coming forth like a strong man to run a race? We have lost the sun. We have lost the sun, and we have found a few miserable thought-forms…Via Ristorante Mystica
Do you think you can put the universe apart, a dead lump here, a ball of gas there, a bit of fume somewhere else? How puerile it is, as if the universe were the back yard of some human chemical works!… The Chaldeans described the cosmos as they found it: magnificent. We describe the universe as we find it: mostly void, littered with a certain number of dead moons and unborn stars, like the back yard of a chemical works.
Is our description true? Not for a single moment, once you change your state of mind… Our state of mind is becoming unbearable. We shall have to change it. And when we have changed it, we shall change our description of the universe entirely… We shall not get back the Chaldean vision of the living heavens. But the heavens will come t life again for us, and the vision will express also the new men that we are.
- D. H. Lawrence, ur Apocalypse
*
Läser nu om Johannes Cassianus-trilogin på Artos förlag, Det Rena Hjärtat, Det Vidgade Hjärtat och Hjärtats Ro. Sedelärande tal och texter har samlats tematiskt - ungefär enligt ordningen: Den inre kampen, relationen till människorna runt en och slutligen relationen till alltihop.
Cassianus (verksam drygt 400 år e. kr.) är en av få riktigt uråldriga författare jag verkligen känner ett ögonblickligt släktskap med, mycket brukar annars gå förlorat på vägen i mötet med historiens tankevärldar, via det ofta tillkrånglade språket och den främmande världsbilden. Så icke här. Cassianus är koncis, jordnära och en verklig själens vetenskapsman. Alla undanflykter, alltförmänskliga omogenheter och kortsiktiga lösningar som människodjuret kan uppbringa blottlägger han med öm blick, för att lyssnaren ska kunna lokalisera dem och arbeta med dem.
Hur road genomsnittsläsaren är av sånt här är för mig lite oklart, men jag hittade i alla fall en intressant kommentar, skriven av översättaren strax efter att Cassianus diskuterat gnosis/scientia i positiva ordalag, alltså kunskapen eller insikten om den gudomliga verkligheten. Just gnosis är ett laddat begrepp i all kristet tänkande (trots att det uppträder ett par gånger i Bibeln) på grund av den livaktiga kättarrörelsen gnosticismen, vars läror gick ganska mycket på tvärs med Kyrkans.
Hos Cassianus möter man ofta ordet scientia. I profant språkbruk betyder scientia kunskap, insikt, vetande, vetenskap. Hos Cassianus, har scientia en särskild kvalitet. Han menar därmed den religiösa insikten, ett slags "gudomlig vetenskap", nämligen djup insikt i det andliga kosmos som består av trons sanningar och som på ett särskilt sätt utmärker endast få kristna. Sådana kristna kan man kalla "gnostiker". Det finns nämligen inte bara en heretisk form av gnosis - mot vilken man i fornkyrkan tvingades föra ett hårt försvarskrig -, utan även en rättrogen, kristet legitim gnosis. I Nya testamentet har gnosis den positiva innebörden av djup insikt i trons mysterier. Hos Cassianus får scientia samma innebörd som den latinska bibelöversättningen ger det grekiska ordet gnosis, så som till exempel Paulus använder det: gnosis är enligt Paulus - liksom redan i Gamla testamentet - en av den Helige Andes gåvor.
4 kommentarer:
Jag känner mig, som kanske bekant, väldigt obekväm med tanken på gnosis. Hela tanken på att det skulle finnas en fördold kunskap, en djupare sanning tillgänglig för bara ett utvalt fåtal är en tankefigur som går igen bland osympatiska rörelser från de verkliga gnosticisterna, genom konspirationsteoretiker och nazister till queerrörelsen och Noam Chomsky-varianten av socialister.
Däremot måste jag säga att jag uppskattar upplevelsen av gnosis, känslan när man ser ett moln röra sig över månen en mörk natt och man upptäcker att man förstår lite om hur rymden eller ens seende fungerar. Det kan gärna få vara en av den helige andes gåvor.
Ja, jag håller egentligen med. Jag tyckte mest det var ett intressant textstycke bara, har nog aldrig hört talas om "kristet legitim gnosis" förut.
Jag känner väl egentligen att det mest luktar snömos och är ett uttryck för ett lite braskande, överimponerat dröjande vid egna häftiga upplevelser.
Att man ibland kan få en särskild bild av att meditera över mysterierna (gnostikerna menade väl att det gick att systematisera och avmystifiera den processen, vilket jag upplever som den stora skillnaden mellan kristendom och gnosticism) vet jag själv är rätt vanligt och ganska fint, men jag tror som sagt inte att det egentligen har så mycket med att avtäcka hemligheter att göra, utan bara att man själv lyckats få ihop motstridiga bilder till en trevlig bild.
Vill tillägga att det här stycket inte är särskild representativt för Cassianus... Om det är något som är bra i hans texter är det just att det är så befriat från snömos och istället är väldigt konkret och tydligt.
förlåt, men innan felet sprider sig över teh interwebz - det är inte T. E. Lawrence som skrivit det där, ute D. H. (blandar alltid ihop de två).
Gillar verkligen din blogg f ö.
Hälsar en av Ristorante-bröderna
Skicka en kommentar